(Johanna) "Poor poor me"

"Det var en gång en flicka som hade allt man kan önska sig. En familj, vänner, en pojkvän, husdjur, bra betyg, hyfsat gott om pengar, tak över huvudet, hon var respekterad, folk såg upp till henne, lyssnade på henne, vissa önskade att de vore som henne. Hon var söt, vackert hår, ögon som gjorde vem som helst förstunnad, lagom kurvig kropp. Hon trivdes i klassen, skolan och i sitt område där hon bodde. Ändå kände hon hela tiden ett missnöje. Hon önskade att hennes familj brydde om sig mer, önskade att hennes vänner kunde vara mer 'som alla andras vänner', att de ringde henne oftare bara för att höra hur det var med henne och att hon hade fler vänner än vad hon hade. Hon önskade att hennes pojkvän fick henne att känna sig mer uppskattad än vad hon gjorde, hon önskade att hon kunde få det där bättre betyget som hon egentligen inte förtjänade. Hon såg avundsjukt på alla som verkade ha oändligt gott om pengar och kunde slösa dem på oviktiga saker. Hon tyckte att hennes hus var mycket mindre fint än hennes kompisar och grannar, alla andra hade nyrenoverade kök, badrum, sovrum, vardagsrum och gud vet vad. Hon tyckte inte att folk brydde sig om hennes åsikt, hon kände sig åtsidosatt av klasskompisar och vänner, och önskade hela tiden få bekräftelse på att det faktiskt fanns folk som tyckte om henne som den person hon var. Hon tittade med avundsjuka blickar på de flickor som gick förbi henne. Att inte hon kunde ha det där vackra håret, smala benen, fina brösten, djupa ögonen eller platta magen. Hon önskade helt enkelt att hon fick vara lite mer som alla andra. Lite mer normal, lite mer omtyckt, lite mer respekterad, lite mer älskad, lite mer... Hon såg sig blind på andras lycka och kunde inte koncentrera sig på sin egna som hon faktiskt hade."

Tänkvärt.?