Fy tusan vad hemskt att inte känna det så. Tänk att inte ha någon i hela världen att disskutera sig igenom saker med, fråga om råd av, att bli omtyckt av, att känna sig trygg med, att bli tröstad av, att tycka om, att älska, att skratta med, att gråta med, att bli arg på ibland och sen bli vän igen, att sitta uppe till småtimmarna och se på film med, att busa med, att kyssa, att glädjas med, att berätta hemlisar med... jaa, att helt enkelt vara vän med.
Därför ska man ta vara på de vänner man har, inte vara rädd för att skaffa nya och kanske ta upp bekantskapen med gamla vänner igen.
Friends forever, eller hur?